Fixturmaterial är ett kärnelement i fixturtillverkning, vilket direkt påverkar fixturens styrka, slitstyrka och livslängd. Baserat på applikations- och prestandakrav är de huvudsakligen indelade i följande tre kategorier:
1. Metalliska material
- Kolstål (t.ex. 45# stål, Q235): Låg kostnad, lätt att bearbeta, lämplig för allmänna fixturer, men med dålig slitstyrka. Hårdheten är vanligtvis HRC20-30 (se *Mechanical Design Handbook*).
- Legerat stål (t.ex. 40Cr, GCr15): Hårdheten kan ökas genom värmebehandling (HRC50-60), som används för fixturer med hög belastning, såsom svetsarmatur för fordon.
- Rostfritt stål (t.ex. 304, 316): Korrosionsbeständigt, lämpligt för livsmedels- och medicintekniska armaturer, men dyrare.
2. Icke-metalliska material
- Teknisk plast (t.ex. nylon, PEEK): Lätt, isolerande, lämplig för elektroniska monteringsfixturer, temperaturbeständighet upp till 250 grader (PEEK-datakälla: Victrex teknisk rapport).
- Kompositmaterial (t.ex. kolfiberförstärkt plast): Hög hållfasthet och utmattningsbeständighet, används i flygarmatur, men dyrt.
3. Specialmaterial
- Hårdmetall (t.ex. YG8): Hårdhet HRA90 eller högre, används i precisionsslipfixturer, men spröd.
- Ceramic materials (e.g., alumina): High temperature resistance (>1500 grader), men spröd, begränsad till speciella arbetsförhållanden.
